Året var 2011 10 augusti då jag fick min stroke

Jag känner fortfarande utav min rädsla .

Rädsla för att vakna upp på morgonen.

Rädd för att vara helt snedvriden i ansiktet igen

och att mitt ena öga åter igen inte går att stängas, inte ens när jag skulle sova. 

Jag har mardrömmar ibland och då kan jag vakna upp helt kallsvettig på natten.

Men dröjer ett tag innan jag inser att jag faktiskt har talets gåva kvar och jag kan till och med prata utan att sluddra idag. Jag har förmågan att åter kunna stänga ögonlocket när jag ska sova. 

Så egentligen borde jag ju vara lugn 

Men inne i mitt huvud är det ibland kaos.

Samtidigt är jag glad över att jag lever och det finns folk som inte ens kan förstå att jag har haft en stroke. Det syns ju inte att du har haft en stroke, kan folk säga.

Nä, visst det syns kanske inte, men ibland är det bara virrigt uppe i skallen.

Jag hoppas att min rädsla dämpar sig och att jag istället kan ta vara på livet och njuta
istället för att ständigt vara oroligt för ett återfall. 

Men jag är glad ändå, glad över att jag lever!